Det börjar på 800-talet. Immo söker sin käresta Astalda bakom klostermurarna. Men hon försvinner för honom. Han dyker upp under andra namn, Donatus, Donato, Corsant, René de Bresse, under de följande århundradena ständigt på jakt efter kärleken – som även den byter namn, till Gisela, Yolande, Adèle. En kärlek som ständigt gäckas. Sista gången på torget i Bordeaux 1548. Där skymtar ett av världslitteraturens stora namn, Michel de Montaigne.
Som en symbol för tiden, som är en annan huvudperson i denna märkliga berättelse, flyter den stora floden som skördar sina offer. Den bär namnet Rhenus.

Under regniga kvällar konsilieåret 1962 i Rom växer en bred skildring fram från olika århundraden. En dialog mellan Berättaren och vännen Historikern blir till en ""legering"" av roman, självbiografi och essä. Det är inte en historisk roman utan en berättelse byggd på visst historiskt material. Författarens tolkning börjar där historikerns forskning slutar.
”Livsdagen lång” är Eyvind Johnsons mest personliga bok – en bok som kommer att bevara sin attraktion som en av de mest fängslande i hans författarskap.