Per Daniel Amadeus Atterbom (1790–1855) blev med sina dikter och teoretiska skrifter en ledare för de unga romantikerna i Uppsala. De stred för en förnyelse av den svenska diktningen, och tonen i tidens litterära fejder var ofta hätsk. Atterboms stora resa genom Tyskland, Italien och Österrike 1817–19 kan delvis ses som en flykt från den eviga polemiken.
Men han förstod att ta vara på de möjligheter som en europeisk resa erbjöd. Hans reseminnen, som i sin helhet utgavs först 1859, redogör inte bara för konstupplevelser och möten med tidens främsta kulturpersonligheter. Atterbom var i sina bästa stunder en lysande skildrare av resandets äventyr, och den intima brevtonen i ”Minnen” låter oss komma mycket nära en genial ung man, som kan konsten att se och att berätta.
I serien Svenska Klassiker utgivna av Svenska Akademien.
Introduktion av akademiledamoten Horace Engdahl.
Kommentarer och ordförklaringar av Bengt Lewan