I författaren Pentti Saarikoskis brokiga liv (1937–1983) förenades på många sätt sanning och lögn, det äkta och det spelade. Trots sitt självförbrännande levnadssätt var han oerhört produktiv: en strid ström av dikter, reseskildringar, artiklar och dagboksanteckningar flöt ur hans penna. Han satt gärna på sin kammare och översatte klassiska grekiska texter, men han kom också att bli en omättlig älskare av offentligheten, en offentlighet som med tiden skapade legenden om Saarikoski: det unga geniet som – när han inte ställde till skandal – höll hov på krogen och spred visdomsord till den beundrande uppvaktningen.
Saarikoski debuterade som 21-åring med en avancerat modernistisk diktsamling men övergick i början av 1960-talet till verklighetsnära lyrik, engagerade sig politiskt och skrev »konstruktiv dikt« för massmöten.
I första delen av Pekka Tarkkas stora biografi, som är skriven i den klassiska anglosaxiska »Life and Letters«-traditionen, får vi följa Saarikoski fram till valet 1966, då han förgäves kandiderade till riksdagen.
Översättning av Mårten Westö.