Olof Rudbeck d.ä. är en av den svenska barocktidens intressantaste och mest mångsidiga gestalter. Sin största vetenskapliga insats gjorde han redan som student genom upptäckten av lymfkärlssystemet.
Efter studier i Nederländerna återvände han till Sverige, där han år 1660 blev ordinarie medicinprofessor i Uppsala. Här utvecklade han en rastlös verksamhet och anlade en botanisk trädgård (senare kallad Linnéträdgården), uppförde en anatomisk teater i Gustavianum och en bro över Fyrisån, byggde vattenledningar och inrättade »postjakttrafik« mellan Uppsala och Stockholm.
Sitt vetenskapliga arbete ägnade Rudbeck från 1670-talet främst åt botaniken och fornforskningen. Hans väldiga botaniska planschverk ”Campus Elysii” var avsett att omfatta alla då kända växter. I ”Atlantican” kombinerar han föreställningen att hyperboréerna var identiska med forntidens svenskar och Platons myt om Atlantis, som han tolkar så att den fullständigt stämmer in på Sverige.
Gunnar Erikssons stora biografi är ett pionjärverk som utkommer i samband med trehundraårsminnet av Rudbecks död.