Halldór Kiljan Laxness (1902–1998) är Islands främste författare i modern tid. Han fick Nobelpriset i litteratur 1955.
Romanen Islands klocka (1943) utgör första delen i en trilogi ( de båda övriga delarna, ""Den ljusa mön"" och ""Brand i Köpenhamn"" utges samtidigt) med handlingen förlagd till slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, då Island administrerades som en koloni av det danska väldet.
»Det var en tid, heter det i skrifterna, då det isländska folket hade blott en enda gemensam ägodel som kunde värderas i pengar. Det var en klocka.«
Islänningarna får lämna sin klocka ifrån sig tillsammans med all koppar och brons för att finansiera danske kungens krig.
Trots troheten mot historiska fakta är romanen för den skull inte att betrakta som en »historisk roman«. Den bärs av ett nationellt patos och publicerades ett år före införandet av den Isländska republiken 1944.
Den isländska originaltexten och den svenska översättningen av Peter Hallberg från 1948 presenteras bredvid varandra på varje uppslag.
Översättning av Peter Hallberg.