Carl Milles var en stor beundrare av den antika konsten, fr.a. den grekiska. Ett bevis på detta är hans antiksamling, som växte fram från 1910-talet och vid hans död 1955 var den största privata samlingen antik skulptur i Sverige. Det första större förvärvet av antiker skedde i Rom 1939 och blev avgörande för hans fortsatta konstsamlande. Även under Amerikatiden, 1931-1951, växte samlingen. Den blev också en mycket viktig del av Millesgården sedan Milles hade återvänt till Sverige och återupptagit arbetet med att gestalta sitt konstnärshem.
Bokens första avdelning, som skildrar Antiksamlingens tillkomst och dess viktigaste objekt, behandlar även frågan om kvalitet och äkthet och Milles uppställningsprinciper m m. Den andra avdelningen handlar om kontakterna med konsthandlare i Italien och Amerika, om Milles kunskaper om antiken och om hans tankar om den klassiska konstens betydelse för samtiden. Förhållandet mellan hans egen konst och antikens tas också upp.