Ulrika Björksten, vetenskapsjournalist och filosofie doktor i fysikalisk kemi, diskuterar varför det har visat sig så svårt att nå vetenskapligt konsensus kring frågan om mobiltelefonins eventuella hälsopåverkan. Hon ger sig in i en fascinerande värld och följer flera spår. Forskningsfältet är klämt mellan olika intressegrupper, och massmedias intresse förstärker polariseringen, också bland forskarna själva.

Fokuseringen vid hälsorisker har en negativ effekt på den vetenskapliga processen. Många grundläggande frågor ställs över huvud taget inte, vilket innebär att man inte ens vet om det är rätt risker som undersöks. Författaren vänder sig samtidigt mot mobilmotståndarnas konspirationsteorier. Den ofullständiga forskningen om mobiltelefonins biologiska effekter låter ana mönster av stor räckvidd och genomgripande betydelse. Den framstår som ett exempel, bland många tänkbara, på den vetenskapliga processens inneboende begränsningar.