”När jag besökte Ulf Rollof på Luntmakargatan hade han svårt att gå. Han hade ständiga smärtor som bara blev uthärdliga med hjälp av starka smärtstillande medel som ofta lade en slöja mellan honom och världen”, skriver Iris Müller-Westermann i en essä i Sövd.
Hon fortsätter:
”De verk från åren 2004 till 2006 som samlats i denna bok utgör på sätt och vis en cykel som behandlar en till synes hopplös situation. Det handlar om en resa genom smärta, hjälplöshet, vrede och aggression. Men framför allt handlar det om ett försök att återta kontrollen över en situation som tycktes sakna utvägar och se den egna världen med nya ögon, speglad i de nyss tillkomna verken.”