Anna Petrus var verksam under några intensiva år 1910- och 20-talet. Under lång tid har hon därefter varit bortglömd. Först på senare år har Petrus särpräglade konstnärskap med dess kraftfulla stil åter uppmärksammats. Speciellt gäller det hennes pionjärinsatser som industrikonstnär. Hennes formgivning för Svenskt Tenn och Näfveqvarns Bruk väcker idag internationellt intresse och Svenskt Tenn har fortfarande flera av hennes produkter i sitt sortiment.
I många stycken har kunskapen om Petrus liv och gärning varit ofullständig. Det gäller inte minst hennes tid som enskild konsthantverkare liksom samarbete med arkitekter som Uno Åhrén och Carl Bergsten, vilket ledde till fantastiska uppdrag för konstindustriutställningarna i Paris 1925 och i New York 1927 och M/S Kungsholm. Likaså har hennes verksamhet som skulptör förblivit okänd, en följd av den brand som 1920 ödelade hennes ateljé. I stort sett alla skulpturer som skulle visas på en förestående utställning blev lågornas rov.
Marie Rehnberg ger oss en elegant och engagerande skildring av villkoren för en kvinnlig konstnär i Sverige i början av 1900-talet.