Under 1920-talet utvecklade Josef Frank sin mönsterkonst på allvar. Han ritade nu en egen flora med favoriter som bellis, tulpan, ros, vinda, förgätmigej, viol, liljekonvalje, krokus och pärlhyacint, alla ständigt återkommande i hans mönster. Han var sedan barndomen intresserad av botanik. Ibland är blommorna ganska naturalistiskt tecknade, men ofta stiliserade, fantasifulla och expressiva.
Av vännerna kallades Josef Frank för Pepi. Ett mönster med blommor strödda över ytan fick namnet Pepis flora. Mönstret fick ge namn även åt den svenska upplagan av denna bok och pryder också omslaget.
Josef Frank var jude. År 1933 lämnade han Österrike för alltid och flyttade till sin hustru Annas hemland, Sverige. Här inledde han ett luyckligt samarbete med Estrid Ericson på svenskt Tenn i Stockholm.
Hela tiden utvecklade han sin mönsterkonst, även tekniskt. Av Josef Franks omkring 160 mönster har ungefär 125 stycken någon gång blivit tryckta. Ett fyrtiotal lever vidare som klassiker, nu mellan femtiofem och åttio år gamla. De har inte förlorat sin fräschör. en suveräna kompositionen, färgglädjen, de organiska formerna och den konstnärliga esprin väcker intresse och förtjusning hos generation efter generation.