|
2009-12-16
Johan Stenström: Bellman levde på 1800-talet
Carl Michael Bellman dog utfattig 1795. Drygt tre decennier senare hade man rest ett monument över honom – det första över en person utan religiös eller kunglig anknytning. Under hela 1800-talet var Bellman en levande diktare. Epistlar och sånger sjöngs i sällskapslivet och i studentkretsar. På teatern och i bildkonsten gestaltades den fredmanska världen. Poeter som Stagnelius och Snoilsky hyllade Bellman i sin diktning. Bellman blev till och med ett varumärke för både punsch och cigarrer. Enligt litteraturhistorieskrivningen var han bortglömd i tjugo år tills de unga romantikerna upptäckte hans genialitet. Men Bellman var aldrig glömd. Han levde i de manliga sällskapskretsarna i Stockholm. I denna slutna värld kunde den manliga drömmen om obegränsad tillgång på kärlek och rus uppfyllas med Bellmans hjälp.
Första recensionsdag onsdagen den 20 januari 2010.
|
|
|
2010-08-27 |
|
Lindblad: Sigvard Bernadotte
|
 |
|
 |
|
2010-08-27 |
|
Lindberg: Seneca
|
|
|
|
|
|
2010-08-27 |
|
Dahlström: Högtärade Maestro
|
|
|
|
|
|
2010-08-27 |
|
Björnsson: Nya mosaiker
|
|
|
|
|
|
2010-08-27 |
|
Salminen: Islams två ansikten
|
|
|
|
|
|
2010-08-16 |
|
Lars Gustafsson: Om begagnandet av elden
|
|
|
|
|
|
2010-08-12 |
|
För efterkommande: Vetenskapsakademiens medaljer
|
|
|
|
|
|
